Chockade brandchefer

Har man någon gång arbetat med att projektera brandskydd i flerbostadshus vet man att den brandskyddstekniska grundprincipen är att varje lägenhet är en egen brandcell till/från vilken en brand inte skall spridas inom 60 minuter. Brinner det någon annan stans än i den egna lägenheten är det normalt säkrast att stanna i sin lägenhet i väntan på räddningstjänstens hjälp.

Statistiken talar också sitt tydliga språk att de som omkommer i bränder oftast har befunnit sig i den brandcell där branden startar.

Med dessa två grundläggande fakta är det därför inte konstigt att biträdande brandchef Christer Ängehov vid Storstockholms brandförsvar säger att han ”blev chockad” (se filmklippet) över att de omkomna vid branden i Rinkeby (2009-07-26) visade sig ha omkommit i trapphuset, inte i den lägenhet där branden startade. Liksom ”förvånad över att man inte betett sig som vi tänkt oss…”

Det är alltid farligt att dra slutsatser om enskilda bränder från läktarplats så jag lämnar den tragiska branden i Rinkeby för att lyfta frågan till en annan nivå.

Hur skall vi hantera det faktum att vi som dagligen arbetar med brandskydd inte lyckas förmedla vår kunskap till allmänheten?

Inte ens de brandkatastrofer/tragedier som då och då sker  får oss att ändra våra beteende. Efter diskoteksbranden i Göteborg och nu efter branden Rinkeby växer intresset för säkerhet. Vi sitter i tv-soffor och förklarar eller lovar att en ny broschyr skall tryckas upp på ytterligare något språk för att informera om säkerhet.

Problemet är bara att halveringstiden för brandskyddsintresset är kortare än hållbarheten på en liter mjölk i rötmånadstider. Efter bara några dagar har intresset gått vidare till nästa fråga.

Brandskyddet och säkerheten kan alltid bli bättre. Frågan är bara hur långt vi skall gå. Under tiden efterlyser jag en jordnära beteendevetare som förklarar hur vi bör bedriva attitydarbetet runt brandskydd och säkerhet för att på sikt minska antalet olyckor grundade på den mänskliga faktorn.

Dags att börja blogga…

”Alla” talar om att blogga och om att synas.  Jag är normalt mycket tekniktillvänd men har varit skeptisk till allt vad sociala nätverk och kortmeddelande heter.

Häromdagen lämnade jag såväl stayfriend.se som facebook.se som jag aldrig varit särskilt aktiva i. Facebook började jag med för drygt två år sedan och slutade vara aktiv ca 3 månader efter start. Som vanligt kunde jag inte lämna dessa utan att göra ett ”statement” så jag har talat om för min prövade omgivning att jag liksom Bill Gates lämnat Facebook. Fånigt, ja visst, men det tar jag.

Nu måste jag prova på att blogga och delar därför med mig av min ”programförklaring”:

• Målgrupp: ???
• Innehåll: ???
• Omfattning: ???
• Periodicitet ???

Det kan ju vara lämpligt att vara på det klara med ovanstående innan första inlägget…

Jag travesterar den gamla actionhjälten Arnold S: ”I´ll be back”